18 APRIL

Här kommer då de utlovade bilderna!!
Vi var lite för snåla för att köpa bilderna som de tog på oss när vi hoppade så vi tog egna ;)



Här ska vi då hoppa ner, med fötterna fastspända i ett rep...
(Fun fact: det var i den här älven som de spelade in följande Lord of the Rings scen)




Johanna gör sig redo!



Och där flyger hon!


John försöker se självsäker ut...


Och där flyger även han. Som sagt, en helt otrolig upplvelse. Rekommenderas starkt!


Här är på vägen till Milford Sound.


Fin utsikt från Key Summit som vi gick till.


Framme i Milford Sound!


Inne i vattenfallet under våran båtcruise.


Under resan runt fjorden såg vi flera sälar. Här är en som tar en eftermiddagslur.


Utsikt från båten.


Här är vi i Bluff som är Nya Zealands södraste stad (Om man räknar bort den lilla ön Stuart Island som också tillhör NZ). På bilden ser man Invercargill och norrut.

Då har ni fått lite bilder också.
Hörs!

15 APRIL

Hej!
Tro det eller ej, vi överlevde bungyjumpen! Japp true story, snöret lossade inte, det var ingen sten att slå huvudet i och hjärtat fortsatte slå efter hoppet. Men vilken upplevelse! Verkligen värt de 180$ det kostade oss.

Efter dagarna i Queenstown fortsatte vi söderut mot Fjordland och Milford Sound. På vägen mellan Te Anu och Milford Sound campade vi på diverse ställen och gjorde lite dagsutflykter. Den längsta var en vandring på 5-6h där vi först tog oss upp på en bergstopp där man hade 360 graders fantastisk vy över alla omkringliggande berg och glaciärer. Därefter fortsatte vi till ett häftigt 174 m högt vattenfall innan vi återvände till parkeringen.

Efter att ha passerat en rätt lång enfilig tunnel vid namn Homer tunnel (att den var enfilig förstod vi först efter att vi fått möte i tunneln...d'oh) kom vi in i Milford Sound. Informationscentret här bestod av 5 olika företag som försökte få turisterna att välja deras båt turer runt fjorden och efter att vi gått runt och frågat alla hittade vi tillslut det billigaste alternativet. Jucy cruises (och bästa namnet).

Vi var båda väldigt glada över att vi valt och göra cruisen för det var väl värt det. Kaptenen agerade guide och berättade massor med intressanta saker om hur fjorden bildats och att det under en väldigt regnig dag kan vara över 1000 olika vattenfall längst med den vägen vi åkte. För oss regnade det lite men vi såg säkert runt 50 olika. I ett av de största vattenfallen körde kaptenen så när att man kunde duscha bara att stå bredvid allt vatten som skvätte. Efter 1.5h var vi tillbaka i hamnen och vi lämnade Milford Sound samma dag.

Igår tog vi oss ner till Invercargill och Bluff som ligger så långt söder ut på södra ön som man kan komma. Här tog vi in på hostel för att hämta igen oss efter allt tältande (väääldigt skönt med riktig säng...). Imorgon bär det vidare upp längst östra kusten.

Bilder kommer senare, so stay tuned!

Cheers!


7 APRIL

Hej igen!

 

Nu har det gått en väldigt lång tid sen jag skrev något här. Allt är inte mitt fel för vi har varit ute i vildmarken utan vare sig internet eller telefon. Vi har dock gjort vårat bästa för att kontakta omvärlden. Sorgligt nog slutade det i fyra misslyckade försök, två gånger på Mc Donalds och två gång på ett biblioteket. Donken och biblioteken här är annars bästa chansen att få tag på gratis internet.

 

Det vi har gjort är att vi har tagit oss från vindruvorna och Blenheim västerut. Sen har vi åkt söderut på västkusten ända ner till Queenstown (vi närmar oss sydspetsen).

 

Det första vi gjorde efter att ha lämnat Blenheim var att ta en ordentlig shopping på Pack n' Save och fylla på matförråden. Det betyder massa pasta och massa konserver! Efter shoppingen tog vi två dagars stopp i Nelson. En stad som jag verkligen vill tillbaka till. Det var lagom litet och väldigt fint. Största delen av tiden i Nelson gick åt till att planera resten av resan så vi hade inte massa tid att utforska så det kanske blir ett stop där igen på vägen hem.

 

Vi hann med lite shopping också. Jag fann en hel butik fylld med pärlor men jag lyckades hålla nere inköpen till bara en pärla.

 

Vi beslutade att hyra kajaker i Abel Tasman så efter Nelson var det raka vägen nordväst till Nationalparken Abel Tasman. På vägen dit snubblade vi över två saker. Den första var en superstor grotta som vi gick en guidad tur i. Den andra var att campingen vi tänkt spendera natten på var tagen av Bilbo filmteamet. Innan Anna dör nu måste jag berätta att det enda vi såg var en sur vakt och stora lastbilar, inget roligare. De höll på att spela in scener i grottorna som låg i närheten. Vi fick iaf snällt sova på en camping i närheten.

 

 

Vi gick upp med solen för 8.30 var det dags att få en säkerhetskurs i kajakpadling innan de släppte lös oss på havet.

 

 

Abel Tasman var fantastiskt och vädret var strålande. Vi paddlade i två timmar sen tog vi oss in till en strand och åt lunch.

 

 

Sen paddlade vi ut till en ö som det bodde sälar på och sen efter några timmar tog vi fika på en annan strand med lite bad och vilandes i solen. Efter det var det bara sista etappen kvar. Vi fick våra kajaker upphämtade på en bestämd strand och de hade med oss våra väskor. Med väskorna gick vi sen en timme till en camping där vi bodde i två nätter.

 



John hittade en elefant!

 

Vi måste nog ha valt den fulaste campingen av alla. Campingen låg i tråkig skog och alla andra låg på gula sandstränder men ingen varnade oss när vi bokade. Dock gjorde det ingen för andra dagen tog vi en dagstur mer innåt i nationalparken till en strand som låg två timmar från var camping.

 

 

Det bästa med Abel Tasman är att man antingen vandrar in eller åker båt in. Så det finns inga turister som ligger och solar och skräpar ner utan bara hurtiga personer som rör på sig. Så om man lägger sig på en av alla stränder har man den nästan för sig själv.

 

Efter andra natten gick vi upp vid sju och började vandra hemåt tillbaka till Ulf. Vägen tillbaka var fem timmars vandring med ryggsäck och allt. Humöret var väl lite skiftande men ju närmare mål jag kom så blev det bättre och vi klarade det tillslut.

 

 

Vi tog Ulf vidare norrut till Golden bay. Där betalade vi för en tältplats men ägarna var så snälla att det slutade med att vi fick sova i en stuga med eget kök. Dagen efter satt vi på stranden och läste och sen for vi till en camping söderut.

 

På väg till campingen hittade vi en naturlig labyrint. John sprang runt med sin karta och hittade alla skrymslen och vrår.

John fick tag på Mark som vi bodde med i Blenheim och det visade sig att han skulle se på glaziererna under veckan. Vi hade som mål att se de också så vi bestämde att vi skulle mötas i staden Franz Josef. I väntan på att Mark skulle dyka upp bodde vi på en camping några mil utanför Franz Josef i två dagar.

 

Första dagen var allt fridfull, en liten jobbig fågel som bodde bredvid vårt tält och som försökte äta upp vår mat men inget mer. Andra natten sprang det möss utanpå vårt innertält och jag var helt säker på att de skulle gnaga sig in i vårt tält och äta upp oss medan vi sov. Jag var iaf lugnad av att jag hörde gnagande en bit ifrån vårat tält och tänkte att mössen gnagde på grannarnas tält. Men icke! Jag gick upp som vanlig och skulle laga gröt till frukost. Gnagandet under natten som jag hört var möss som smaskat upp vår mat i backluckan. Det var fina bajskorvar som bevisade det. Vi kunde iaf rädda det mesta av våran mat men inte våra havregryn... De hade också varit inne i bilen, fina spår hade de lämnat där också. Mitt främsta mål blev att lämna campingen snabbt, vi packade ihop allt och när vi skulle åka hörde vi att det var en mus under motorhuven också. Jaha... De gillar visst våran bil.

 

När allt var frid och fröjd hade vi en picknick på gräsmattan utanför tältet.

 

Franz Josef var ingen höjdare, det liknade en by man kunde hitta i alperna och allt var uppbyggt för turister. Vi hittade igen Mark vilket var roligt och sen stannade vi en natt på ett vandrarhem innan vi satte iväg mot vår glaciärerexpedition. Vi åkte till Fox glazier, och det var inte så imponerande som man tror när man hör ordet glaciärer. Smutsig snö och is i stort sätt. Kanske blir det coolare om man går upp på den men man fick inte gå upp på glaciären utan guidad.

 

John och Mark på väg mot glaciären.

och här har vi den ståtliga snöhögen.

Med Mark tog vi sen och åkte till Wanaka där vi släppte av honom. Han skulle vidare för han åker hem till England om två dagar. Jag och John stannade i Wanaka i två dagar. Det är en supermysig stad mellan bergen och låg intill en sjö. Vi lekte på puzzleword och lyckades hitta ut ur deras tvåvåningslabyrint och på kvällen gick vi och såg på bio. The Hunger games såg vi. John var smart och laddade ner den på ljudbok så vi hade lyssnat igenom boken i bilen och på kvällarna när solen har gått ner (vid sjutiden nuförtiden) och man inte kan läsa längre i tältet.


När vi var i Wanaka testade vi också att sova i bilen. Både för och nackdelar jämfört med tältet. Tältet torkar först på eftermiddagen pga all dagg och man slipper att packa upp och packa ner. I Bilen däremot blir det kallare och det är mycket oskönare att sova.

 

Nu befinner vi oss i Queenstown. Här har vi unnat oss två nätter på vandrarhem innan vi drar vidare. Men vi har en hel del saker att hinna med här innan de dagarna är slut. Vi ska hoppa bungejump (vi har bokat tid imorgon mitt på dagen) John har köpt en bok med platser där de spelade in scener till sagan om ringen och det är en hop här runt Queenstown som vi ska kolla på och sen ska vi kanske bestiga ett berg. Helt vanliga dagar här i Nya Zeeland.

 

Igår var vi duktiga och ansök till universitet. Det vi har valt... trumvirvel... jag valde civilingenjör i kemiteknik och John valde civilingenjör i IT. Efteråt gick vi en sväng på stan och unnade oss en glass på Mc Donalds.

 

Nu är det dags att laga middag, hörs. Puss!

 

 

 

 

 

 


6 APRIL

Glad Påsk!

Vi lever och befinner oss just nu på ett vandrarhem i Queenstown. Jag måste dock göra er besvikna och berätta att ett längre inlägg kommer imorgon. Det är färdigskrivet i stort men varken jag eller John orkar gå och hämta kameran i bilen, haha! Men som man säger, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.


Varför har vi senaste modet på huvudena? Svaret får ni imorgon...

Puss!

RSS 2.0