Jag har kommit på en sak. Min väg till skolan lutar. Det är nerförbacke dit och såklart blir det då uppförsbacke hem. Men man ser inte att det sluttar, det är helt sjukt! Det lutar bara jättelite, så lite att jag inte har märkt det på ett och ett halvt år.
Min slutsats kom jag fram till i morse när jag cyklade till skolan, för då slipper jag nästan trampa och på vägen hem trampar jag som en galning. Ändå har jag inte kopplat det till att det just är en backe som man inte kan se.
 
Ni tycker nog nu att jag bara svamlar om galna saker, en backe som man inte kan se. Jag skyller på att det är sent. Det kanske är bäst att säga god natt, innan jag hittar på mer onödiga saker att skriva om som jag kommit på under mitt liv. Hoppas ändå ni uppskattade att jag delade med mig av min "Aha-upplevelse". 


Inte uppförsbacken som möter mig när jag ska hem från skolan men det är en backe iaf...

God natt och sov sött!