Varför tror man att man alltid har gott om tid och sen är det inte alls så? Den tanken har slagit mig ofta och ändå är jag en stor tidspessimist som planerar att allt ska trehundra gånger så lång tid än vad det egentligen gör... Det kanske är därför min tid tar slut, men jag får ju inte sakerna gjorda heller. John sa en bra sak imorse, "tänk om man hade en tidstoppnings-maskin!" Jag skulle använda den flitigt i såna fall, men skulle man åldras om man använde den medan alla som tiden stod still för inte skulle åldras...? Då kommer man ju att se ut som 100 när man egentligen ska vara 25. Hum... Kluriga grejer det här!