VAD SKA MAN SÄGA....

Dagen började bra. John skjutsade mig till skolan och jag slutade skolan 10. Jag gick ner på stan med Sofia där vi mötte Pontus och jag fick äntligen köpa min benvita kavaj. Love it!

Sen gick jag hem och det var då det började. När jag hade fått slut på orsaker varför jag inte skulle börja med biologin var jag tvungen att sätta mig vid datorn. Där satt jag i några timma och fattade inte så mycket. Är inte meningen med googel att alla svar ska finnas? Jag börjar tvivla... 

För att få en paus bestämde jag mig för/var tvungen att baka bulla som jag ska ha till kören. Under bullbaks proceduren seppade jag ljumsken och jag har fortfarande ont. (sad face) Ett ljus i mörkret var iaf att bullarna blev awesome!



Jag blev hungrig och jag orkade inte vänta på att Patrik skulle laga mat (inte så smart). Jag lagade middag parallellt med den sista plåten bullar i ungen. Maten blev asäcklig... (Jag överdriver inte, det är sant, fråga min familj). Hur lyckas man? John gjorde det igår och det blev super, pasta carbonara. Min smakade inte alls som hans. Jag kan ju försvara mig med att jag inte hade ett recept men hur svårt kan det vara att blanda ihop bacon, lök, ägg, grädde och ost? Snälla John säga att jag iaf tog rätt ingredienser.  

Efter "maten" skulle jag lämna min enhjuling hos Anna. När jag gått ner för alla trappor (med mitt seppade ben) och ska öppna källardörren fattas en viktig del, NYCKLARNA! Upp igen och ner... Hos Anna fick jag iaf några peppande ord och tillbaka lite av min livsglädje.

Hem igen och åter till biologi och datorn. YES! Äntligen lyckades jag få allt är färdigt! Meeennn... #%&"! (massor sånt) Jag stängde mer dokumentet med alla mina källor utan att spara, awesome! Nu ska jag lägga mig och fixa det imorgon, jag kanske har en bättre dag då. =P Puss!          

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0