Halloj!

Vi lever och har tagit oss enda till Wellington som ligger längst ner på norra ön. Vi kom hit i onsdags och har bott hos Angela och Neale i deras supervackra hem i centrum. Jag började med det här inlägget igår och hann inte slutföra det pga att vi spontant åkte vi upp till deras sommarhus, Riverrock. Vanligtvis tar det en timme att komma hit men det varit en olycka på motorvägen så vi fick åka på en massa småvägar. Sommarhuset är större en deras vanliga hus med nyrenoverat kök och badrum och superfint möblerat. Jag skulle lätt kunna bo här!


När vi kom hit till sommarhuset bakade vi choklad brownies med hallon i som ska säljas idag på en välgörenhets grej här i byn (vi sparade några till kaffet idag, hihi!).

Vi har hunnit med en hel del sen jag skrev här senast.

Vi började i torsdags med en tidig morgon och en ordentlig frukost. Väskorna stod packade och Ulf tog oss till våran shuttle bus headquarter. Bussen tog oss sen upp till starten av Tangariro crossing där vi skulle vandra två mil över vulkaner m.m. Vädret var dock inte på vår sida så det mesta vi såg var gruset under vår fötter och några meter framåt. Planen var att vi skulle klättra upp på Mt. Ngauruhoe (mount doom) men vägen upp är inte markerad och den faligaste sidspåret man kunde välja så när vi väl stod i korsningen som ledde upp på vulkanen och vi inte ens såg den valde vi att hoppa det äventyret och fortsätta framåt.

I början av vandringen var vädret okej, lite duggigt men relativt god sikt.

Här har vi tagit oss upp på en höjd av 1500m men kunde inte riktigt njuta av utsikten...

Det bästa med att det var molnigt var iaf att man hela tiden trodde att man kommit till högsta punkten och det gjorde att man alltid var supertaggad på att komma upp de sista metrarna. Det skulle inte vara så jätteroligt att se hur högt och långt man skulle gå för då tror jag att det skulle ha varit mycket jobbigare.

 

Efter 1,5 mil kom vi till vår hut (typ enklare stuga) där vi skulle övernatta. Vi hoppades på bättre väder dagen efter så att vi skulle kunna vandra tillbaka till mount doom och bestiga den men vädret ville fortfarande inte samarbeta när vi vaknade. Tydligen hade det regnat två månader i sträck där uppe men det var inget man sa när vi bokade, utan då skulle vädret vara fint... Fast vädret sög tog vi oss iaf ner till parkeringen tillsammans med ett brittiskt par som vi träffade uppe vid Hutten.

Framme i Hutten. Inte riktigt vad vi tänkt oss när det sa att det skulle finnas kök, dusch och varmvatten på turistinformationen. Hutten var väldigt trevlig men något varmvatten fanns det icke och inte heller någon dusch! De hade pratat så gott om Huttarna så vi hade inte en tanke på att vi skulle behöva ta med oss våra sovsäckar, väldigt klantigt av oss... Värmen var vi tvungna att stänga av klockan 21.00 och det blev väldigt kallt väldigt snabbt...



Två glada personer som tagit sig igenom natten och kunnat sätta på värmen igen så att Hutten åter igen blev en mysig stuga.

När vi kom tillbaka till Ulf blöta och kalla kände vi att vi var värda att bo på ett vandrarhem och ta en varm dusch. Vi bläddrade lite i våran lonely planet (reseguiden) och bestämde oss för att åka till Tapou och bo på Tiki lounge. Till middagen slog vi på stort och lagade egen pizza vilket blev en stor succé efter att ha levt på konserver ett tag nu. 

Fast vi gjort en ordentlig vandring kunde inte John hålla sig ens en dag och vi gick till Hukka falls. Hukka falls ligger längs Waikato river som är Nya Zeelands längsta flod. På vägen dit blev vi tipsade om en liten bäck som rann ut i floden som var jättevarm, om man satte sig i utloppet av den blev det lite som hot water beach fast utan alla turister (och man slapp hyra en spade så att man kunde gräva en grop). 

Hukka falls.

John hittade den perfekta huvudkudden i den varma bäcken.


På vägen tillbaka spanade vi in lite bungyjumpers som hoppade ner 100 m och doppade huvudet i den stora floden som vi precis gått jäms med. Vi har bestämt oss för att hoppa bungyjump och nu är vi på jack efter det coolaste och bästa stället att hoppa på. Därefter satte vi oss i bilen och började resan mot nästa campingplats som låg halvvägs till Napier.

Campingplats var väldigt fin och låg vid en liten å, vi hittade en bra plats och slog upp tältet. Efter lite läsning och en god middag gick vi och la oss.


John försökte desperat läsa ut sin bok

Dagen efter var målet Nya Zeelands "art deco stad" Napier. Till min förtjusning hittade vi en parkering precis bredvid deras söndagsmarknad. Mina ögon föll snart på ett superfint billigt soffbord i indisk stil som faktiskt nästan skulle vara möjligt att ta med hem. John var mindre imponerad av mina planer av att frakta hem bordet så vi gjorde en deal. Om bordet skulle vara kvar efter att vi vandrat ett varv runt marknaden skulle jag få köpa det. Till min sorg fanns det inte kvar. För att få mig på bättre humör åt vi en god lunch på en restaurang i närheten och sen vandrade vi runt i lite affärer och kollade på art deco husen. Till kvällen tog vi oss till en camping söder om Napier. Vi stannade kvar på campingen och bara chillade nästa dag och stannade sen över natten också.


Art deco hus i Napier.

Vädret har inte riktigt varit på vår sida den här veckan. Vi vet iaf säkert att tältet är vattentätt och vid den här campingen hade vi tur. Turistinformations skylten hade ett litet tak över sig så vi kunde laga mat utan att bli dyngsura.



I tisdags åkte vi ner till Masterdon och kollade på en Pauasnäcksfabrik där man gjorde fina smycken och allt möjligt med Pauasnäckor. Vi campade på Masterdons holiday park som var uppbyggd för 1 miljon dollar förra året vilket betydde att det var superfräscht och mer som att bo på vandrarhem än en camping för det fanns kök, tv-rum, riktiga toaletter och varmvattenduschar.

Vi har också hunnit se riktiga Kiwifåglar. Lite utanför Masterdon ligger Nya Zeelands vildmarkscenter där de föder upp och låter utrotningshotade djur och växtarter bo. Vanligtvis ser man inte kiwisar i det fria då de är vakna på natten och väldigt få. Men här så hade det några fåglar som man fick kolla på, de hade till-och-med en helt vit kiwi. Efter att vi hälsat på hos kiwisarna och alla de andra fåglarna tog vi oss vidare söderut till ytterligare en camping.

Redo att kolla på kiwisar!

Och på kvällen så grillade vi marshmallows!

Morgonen efter packade vi ihop våra saker och åkte den sista biten till Wellington. Neale är en grym kock och serverade oss en supergod middag.


Neales och Angelas hus i Wellington.

Igår tog Angela oss till ett café som låg vid stranden och bjöd på lunch. Sen hjälpte hon oss att öppna ett bankkonto här nere hos ASBbanken. Det tog en timme men då fick vi korten direkt i hand och bankkillen hjälpte oss också att starta upp internetbanken.       

Puss!