Halloj!

Det är HELG!!! Det känns som när man gick i skolan fast tom lite bättre. Vi skulle jobba både lördag och söndag men det visade sig igår att det var valfritt att jobba idag. Awesomeness!

Vi har inte blivit sparkade heller vilket är en fördel och nu så ska vi bara klara av en vecka till. Problemet med jobbet är bara att man blir hjärndöd. Man är konstant stressad och suprevisers gillar inte när man pratar med varandra så man har åtta timmar av att tänka och dagdrömma. Det två första dagarna var det helt okej men nu har jag slut på saker att tänka på... Så fort jag kommer på något bra byts det snabbt bort mot ”måste hitta ruttna vindrovor, måste döda ruttna vindruvor...” Jag kom på en fin sång om ruttna vindrovor men den försvann lika snabbt som den kom.

Vi har två pauser. Först jobbar vi tre timmar och så får vi 20 min rast. Sen jobbar vi två och en halv timme till innan lunch som vara i 30 min. Efter lunchen är det bara två timmar kvar av arbetsdagen! Mat tar vi själva med oss och vanligtvis gör vi ostmackor och jordnötssmörsmavkor och så tar med oss frukt.

Våra supreviser har också blivit hårdare de senaste dagarna då de tyckte att bara 10 av 50 gjorde ett bra jobb. Jag kan hålla med om det (är helt säker på att jag är en av tio, haha!, eller jag hoppas iaf.). De har inte klagat en ända gång på mig, jag fick istället ”good job” av supersuprevisern (måste förtydliga att det är en sjukt stor sak här i vingårdsbranschen).

Ens kropp gillar inte jobbet speciellt mycket heller. Ryggen dör då vindruvorna växer i maghöjd till fothöjd. Sen så stabar man sig själv med sin klipp sak och juicen från vindruvorna innehåller någon syra så det svider i såren hela dagen. Men det roligaste av allt är när man råkar spruta in vindruvsjuice i ögonen, haha! Det gör ont!

Här är klipp saken som vi använder för att klippa bort vindruvorna. Jag räknade och jag har 14 skärsår på vänsterhanden. Dock är det ytliga men det ser ganska badass ut. John och jag investerade i handskar för tre dagar sen så nu får vi inte alls lika många sår, vilket är bra.

Fast jobbet inte är en hitt så skulle jag av någon sjuk anledning bli väldigt upprörd om jag skulle bli sparkad. Kanske är det utmaningen med att klara av två veckor utan att ge upp som lockar. Sen vet jag att det kommer att vara ett minne för livet. Kompisarna som man möter på jobbet är också mycket trevliga, 50% tyskar, resten är blandat, allt från kiwisar till canadensare. Åldern på oss arbetare variera också från oss unga till den äldsta som är en gammal gubbe.

När vi kommer hem på eftermiddagarna vill man bara gå och lägga sig men kvällarna här på vandrarhemmet får man inte missa. Vi som bor här jobbar alla, de flesta på vingårdar medan några jobbar natt på en musselfabrik. När vi kommer hem villar alla ett tag sen lagar vi middag tillsammans och pratar om allt som skulle ha kunnat hänt under dagen, istället för att konstatera att vi bara har klippt av ruttna vindruvor. Vi kan sitta i två tre timmar och komma på saker som skulle kunna hända på en vingård, ena saken konstigare än den andra. Sen spelar vi också kort och igår var det ”fira att det är helg fest”. Så fast jobbet inte är på topp alltid har vi det grymt roligt.

Vi lagade pannkakor idag som vi ska ta med oss till jobbet imorgon. Vi bor i ett rum med eget kök och badrum. När vi först kom hit bodde vi i ett rum med bara 3 våningssängar. Men för tre dagar sen kom ägaren och sa att vi kunde flytta och det kostar bara 10 dollar mer i veckan per person vilket är toppen. Dock äter vi all våran mat med de andra i stora köket, vårt matbord är för tillfället en avlastningsyta för våra arbetskläder.

Det var allt för nu. Nu ska vi sova så att vi lyckas gå upp imorgon. Hörs, Puss!