Halloj!

Long time no see! Men nu är vi tillbaka till bloggen.

Förra gången vi bloggade befann vi oss längst ner på södra ön och tro det eller ej men vi har tagit oss ända vägen upp till Blenheim igen. Vi har alltså tagit oss hela vägen runt södra ön. Det tog oss fyra och en halv vecka och det var precis lagom med tid.

Just nu bor vi med Jason (hos kiwisen vi bodde hos när vi jobbade på vingården) och bara tar det lugnt innan vi tar färjan upp till norra ön på måndag.

På vägen upp hit har vi hunnit med en hel del saker. Vi stannade till i Dunedin där jag fick gå i affärer och vi besökte en chokladfabrik. Vi fick se hur de gjorde sina chokladgodisar och medan vi gick runt i fabriken fick man också massa godis! Värt!

Efter Duniden åkte vi upp till Mount Cook som är Nya Zeelands högsta berg. När vi kom dit åkte vi till informationscentret för att få tips på några bra vandringar. Informationssnubben tittade på oss uppifrån och ner och sa "You guys look fit!" och sen visade han vilken vandring vi skulle ta. Det var redan lunchtid men han var säker på att vi skulle ta oss upp och ner snabbare än 7 timmar som var den utsatta tiden på den vägen. Vi hittade skyltarna och började gå. De första hundra metrarna var okej men sen började "trappan". Upp, upp och upp! När vi kommit halvvägs tog vi en paus på en fin utsiktsplats. Efter det stoppet slutade trappan och vägen blev stora klippor och den slutade i något som liknade ett grustag där man tog tre steg upp men gled ner två. Målet var en hutt på ca 1000 m höjd. Utsikten var fantastisk men vi hade bara tid att gå ett var runt hutten innan vi var tvungna att gå ner. Solen närmade sig horisonten men vi han laga middag och äta den på utsiktsplatsen. Lätt en av våra middagar med den finaste utsikten här i Nya Zeeland. Vi hann också komma ner till tältet innan solen gick ner helt.



Vi stannade sen vid mount cook en natt till och hann göra ytterligare en vandring men en betydligt lättar en innan vi åkte till lake teckapou.


Den natten hittade vi en camping i vår katalog som vi åkte till. Men det stod ingenstans i katalogen att campingen låg i en fårhagen som var full med hundratals får. Shit! John var rädd för bajset och jag var rädd att fåren skulle få panik och springa in i tältet mitt i natten. Men fåren var riktigt snälla och vi överlevde natten.




Dagen därpå fortsatte vi resan mot Christchurch där vi bodde med några vänner till Johns farmor och farfar. Väl framme blev vi varmt välkomnade av Cliff och Cheryl som vi sedan stannade en vecka hos. Cliff och Cheryl blev våra privata guider och visade oss runt Christchurch och vad den väldiga jordbävningen som var för ett år sedan ställt till med. Hela den centrala delen av Christchurch är helt avstängd och de håller på att river många av höghusen som är helt förstörda. Många hus i östra delen av staden var helt övergivna och Cliff berättade att ungefär 30-40 tusen av befolkningen har varit tvungna att flytta från staden eftersom deras hus blivit obeboeliga.
Vi gjorde en cykeltur runt staden och det är både otroligt och väldigt tråkigt hur mycket en jordbävning kan ställa till med.



På lördagen åkte vi ut på en halvö öster om Chirstchurch som två vulkaner skapat för många miljoner år sedan. Vi åkte till Akaroa och gjorde en båtcruise runt Akaroa harbour för att Johanna skulle få se sina efterlängtade delfiner. Vi hade väldigt tur, vi fick se flera delfiner och en och annan pingvin som simmade runt. Delfinerna är s.k. Hector Dolphins, är väldigt sällsynta och finns endast runt Nya Zeeland. Det var väldigt häftigt att se och Johanna var överlycklig!

Sista dagen träffade vi Lenas kompis Ole och hans tjej. De tog oss med på en marknad och sen åkte vi till Litteltonharbour där man också märkt av stora effekter av jordbävningen men det var fortfarande supermysigt. I solen passade vi sen på att äta glass innan vi sa hej då.



Efter veckan i Christchurch fortsatte vi till Blenheim via Hamner springs där vi badade i varma källor.

Cheers!